lördag, november 22, 2014

Stockholm Tunnel Run


Så här började jag min dag. Ynklig med huvudvärk och lätt illamående, liggandes i soffan. Hade faktiskt ingen lust alls att springa nåt jävla tunnellopp. Höll på att börja grina på vägen dit för att jag kände mig så svag och dålig. Men under promenaden från Stadion till starten så släppte det mesta och... ja... vad kan jag säga. Jag sprang 10k på min bästa tid ever.


Det var mycket folk och trångt i starten. Speakersarna sa upprepade gånger att man inte skulle räkna med att slå något rekord på det här loppet, men när vi kom iväg så blev det snabbt väldigt gott om plats och jag blev aldrig hindrad i min framfart.

Fram till fem kilometer kändes det bra men resten av loppet var en pina. Från start till mål var det inte platt en meter. Antingen lutade det svagt nedåt eller så lutade det svagt uppför, i långa sträckor. Himmel eller helvete. De sista fyra kilometerna trodde jag mina fotsulor skulle brinna upp. Det är k.a.l.a.s-ets fel tror jag. Men jag var stenhård och körde på trots att det gjorde sjukt ont. Jag är tydligen tuffare än jag själv tror.

Slutade kolla klockan efter femkilometerspasseringen men kände att andra halvan inte alls gick lika snabbt och lätt som den första. Döm därför om min förvåning när jag kom i mål och stannade klockan.


JAG VAR SÅ IN I HELVETE BRA! Jag slog nytt personligt rekord med en och en halv minut! På den här jävla backiga skitbanan. Och efter att ha mått jävligt dåligt en hel morgon. Älskar att förvåna mig själv. Det här var fullständigt otippat och jag är så sjukt glad!!! Tiden blev 55:14.

Men ja, jag erkänner. De där 14 sekunderna stör mig. Jag har så länge velat komma under 55 minuter... så fan. Fast ändå, grymt. Men fan. Fast grymt. Men fan... osv... du fattar? Om jag bara vetat...


Min bror slog mig med 7 sekunder. Det är också en smula störande, men med tanke på hur bra jag var, och att jag sprang bättre än jag någonsin sprungit förut, så är jag inte allt för upprörd. Han var också jävlig duktig och jag kan alltid dra tjejkortet om det skulle behövas.

Min fantastiska make var dock den som tog hem segern i den mycket viktiga Demnert-kampen. Stort grattis till det!

Inga kommentarer: