fredag, april 24, 2015

PT-pass i Vilundabadet



Idag åkte jag på utflykt till Vilundabadet i Upplands-Väsby för att simma ett PT-pass med bästa Hasse. Han var där och jobbade, och klämde samtidigt in en timme med mig. Perfekt tillfälle att vidga vyerna.

Det var en fin, stor och ljus bassäng, med breda banor och nästan inga människor. Förutom i duschen. Det var en liten dusch och typ tolv tanter som stod där nakna och hängde när jag kom. Kändes som science fiction.

Efter uppvärmningen fick jag börja med lite benspark (fräs iväg!) och sedan simma 6x25 meter, där jag skulle pricka 27.5, 22.5 och 17.5 sekunder två gånger vardera. Den första 25:an gick väldigt mycket för snabbt, men sen lyckades jag bättre.

Följde upp med 6x50 meter enligt samma princip. Simmade 2 st sammansatta, 2 st med paddlar och dolme och 2 st med fenor, men med målet att ha samma ansträngningsnivå rakt igenom. Det innebar förstås att tempot förändrades. Landade på 47.0, 46.0, 40.0, 40.0, 35.5 och 34.5 sekunder.

Jag har inte riktigt fått till det under mina fartpass de senaste veckorna. Och jag vet inte varför. Målet då har varit strax över 40 sekunder på 50 meter, men trots att det känts som om jag simmat mitt allra snabbaste så har jag landat på 45 sekunder som bäst, och de flesta gångerna har jag klockat tider ungefär som idag, på 46-47 sekunder. Skillnaden är att ansträngningen idag inte var i närheten av hur den har varit under fartpassen.

Men det är klart, med simfröken på kanten finns det förstås alltid lite mer att hämta, eftersom jag vill verka snabb och häftig i vattnet. Idag var även Hasses arbetskamrat Bitte med och kollade när jag simmade. Jag är psykologiskt lättpåverkad, så när hon sa att det såg fint eller snabbt ut så blev jag glad och simmade antagligen ännu lite bättre.

Avslutade med att dyka från Eiffeltornet. Det kändes i alla fall som att startpallen var ungefär så hög, men Hasse försäkrade mig om att det alltid är samma avstånd ner till vattnet. Jag är fortfarande skeptisk, men det gick bra till slut. Ner kommer man ju alltid.

När det kommer till starterna så har jag känt att jag inte tränar på riktigt. Jag bara gör. Och att bara göra brukar sällan ge resultat. Simfröken säger annat. Han uppmanade mig att fortsätta att "bara göra" och att försöka hinna med 250 dyk innan vi kör nästa pass om en månad. Jag tänkte först att han skämtade, men han lät faktiskt inte särskilt skojfrisk alls. Never does. Om jag dyker 60 ggr i veckan så tror jag förvisso inte att någon pall kommer kännas som Eiffeltornet längre, och det är ju bra, så även om det är orimligt många dyk så ska jag försöka. Ju fler jag hinner, desto bättre.

Inga kommentarer: